Sitsträning

Sitsträning är nått många behöver träna mera på, oberoende utbildningspunkt. Det är väldigt få människor som har en perfekt sits. Det är alltid nått.

Vi kniper med benen, drar upp våra axlar, hamnar i bak alt framvikt. Trampar inte ner hälen. Listan kan göras lång och ofta är det så att har man kommit till rätta med ett bekymmer dyker ett nytt upp.

I mitt fall så är inte problemet hur jag sitter, utan hur jag håller mina händer. Så länge jag har ett spö i handen är det inga problem, men utan så vill jag ” köra motorcykel ”. Rider jag med kandaret så är problemet inte överhängande, har väl nått med dubbla tyglar att göra, men på vanligt tränsbett får jag tänka mig för hela tiden.
Sen är jag sne i kroppen. En sabbad axel för många år sedan, ett par operationer senare och jag är sne. Vet ju om det, men problemet är att det gör Rock också. Han drar nytta av detta för att komma undan, flyttar gärna runt mig lite i sadeln.

De senaste dagarna har jag kombinerat träningen av Ultra med sitsträning utav Johanna. Och bara på två gånger har hennes sist blivit bättre. Hon är mer avslappnad och kommer djupare ner på hästen. Drar inte upp knäna lika mycket utan håller om på ett korrekt sätt.
Ultra har gått ifrån att slängtrava in i galoppfattningarna till att ta galoppskänklen direkt. Kan numera arbeta iallafall 20 minuter utan att bli helt död. Och nu börjar man ana att det finns muskler under allt späck. Jag tror att om en månad, om allt nu utvecklas som jag planerat, så är hon tillbaka i form, som hon ska se ut.