Åter på förlossningen.

Tre månader kvar utav den här graviditeten, men vi är redan stammisar på förlossningen.
Igår natt vaknade jag och hade så fruktansvärt ont i ljumsken/magen. Kändes som jag hade världens håll samtidigt som att jag var så grymt kissnödig att det kändes som att buken skulle sprängas. Väckte Chista och vi var uppe och vandrade runt lite. Tyckte det släppte efter ett tag och jag låg och slumrade lite mellan varven.
Framåt morgonen va smärtan påtaglig igen och jag ringde in till förlossningen.
De ville naturligtvis att vi skulle komma in, fråga om jag hade min blindtarm kvar osv. Kul tänkte jag, en lite OP såhär på morgonkvisten är ju aldrig fel?!?
Blev lagd på bekvakning med CTG och de tog massa prover. Även Ul gjordes, både vaginalt och vanligt. En riktigt bra läkare träffade vi, han hade tagit sig tiden att läsa i min journal och det betyder mycket för mig att de vet om hela historien och på så vis slipper ställa en massa onödiga frågor.

Allt var fina fisken med den lille grodan och min smärta förklarade de med att det är ett ligament i ljumsken som börjar ge vika, en smärta jag alltså får leva med ett tag. Det är jag och fotbollsspelarna.
Jag hade ju precis typ tänkt tanken att jag mådde bra och att resten utav tiden skulle förlöpa hyffsat smärtfritt, men tji fick jag, här får man inte slappna av, inte ens lite.
Helt överlycklig över att bebisen mådde bra åkte vi hem. Och i gårkväll tog jag två alvedon innan läggdags och har sovit bättre inatt än vad jag gjort på flera månader, bara varit uppe tre gånger.
Smärtan i ljumsken är kvar, men nu när jag vet vad den beror på tar jag den med ro, jag kan ha ont bara mitt barn mår bra!