Fördelar

En utav fördelarna med mitt jobb är att man är ledig mitt i veckan. Vilket jag är idag, som vanligt har jag typ tusen saker planerade , men med tanke på mitt tillstånd ska jag vara glad om jag utför en tredjedel. Det är en utav sakerna som blivit mest påtaglig med den här graviditeten… Jag orkar inte göra så mycket som jag brukar. Detta stör mig lite, men jag vet ju varför, och jag försöker lyssna på min kropp när den säger åt mig att ta det lugnt.
Skickade maken till apoteket igår för att inhandla lite Postafen. Får se om de gör nån verkan, annars får de skriva ut något annat till mig nästa veckan när vi är i Malmö.

Har mentalt börjat förbereda mig inför Magnolias fölning. Går igenom i huvudet vad som komma skall, har jag allt jag behöver hemma? Dubbelkolla med Sara och Björn att de står stand by om nått går fel.
En fölning går snabbt när den väl sätter igång. Daisy va ute på en halvtimme, så där hann jag knappt tänka att nått kunde gå fel.
Jag har även pratat med Bengt, Grannen. Han har förlöst fler kalvar än nån annan jag känner, och ett felläge på en kalv är detsamma som ett felläge på ett föl. Så bättre assistans kan jag knappast få. Sist så kom Sassa kl 03:00 natten då Daisy kom med en termos kaffe i högsta hugg, pyjamas, toppluva och foppatofflor. Bäst jag förbereder henne och kaffebryggaren oxå.
Men nu börjar jag bli lite smått nervös, det närmar sig.
Vad tror ni att det blir? Min gissning är en mörkbrun hingst med vita strumpor fram och en bläs.

md

549897_171745186305792_939551664_n

xanimo

Inget ont som inte har nått gott med sig

Illamående… Jag har de senaste två veckorna mått sjukt illa. Det har varit hanterbart, men igår, när värmen slog till på allvar blev det riktigt jobbigt. Jag har vanligtvis inte lätt för att må illa, och brukar absolut inte kräka utan anledning, det hände mest i ungdomen, men då var det för mycket alkohol inblandat.
hade jag bara sluppit jobba, och istället kunnat ligga vid stranden med fötterna i vatten under ett parasoll så hade jag nog inte gnällt. Men Västralid på sommaren, varmt, klibbigt och svettigt. Blir en lång sommar om detta ska fortsätta.
Vet att det är ett gott tecken att må illa, och att det naturligtvis är värt varenda ulkning. Men det är ändå jobbigt när man har en verksamhet att sköta och ett jobb som inte gör sig själv.
Sjukt tacksam för mina duktiga stalltjejer.

bild1_71958210_142842107_190094711

Imorse när jag kom ut i stallet hade en utav Johannas hästar roat sig kungligt. Han hade på något vis öppnat sin boxdörr och bestämt sig för att stallet behövde möbleras om. Så jag har spenderat halva morgonen med att städa upp röran han orsakat. Jag behöver inte säga att Fille Fuling inte är min favorithäst just nu va?

Magnolia håller mig på streckbänken, hon visar alla tecken på att en fölning är i antågande, och jag är uppe två ggr per natt för att kolla till henne. Synkar det med mina numera nattliga toalettbesök. Hon kommer antagligen föla mitt i Majas student på Torsdag, allt för att vara i centrum. Hon vet hur man gör för att få uppmärksamhet.

10365996_10152471954876410_6147044205032929249_n

Rock är igångsatt lite smått efter sin sjukdom. Jag vågar inte rida fullt ut, vill vänta tills vi varit på Ultraljud nästa vecka. Så jag vet att allt är okej därinne och få klartecken ifrån doktorn att jag kan rida som vanligt. Känns som att det kan vara värt att vänta en vecka till, jag har satsat lite för mycket på den här graviditeten för att sabba den nu.

Spännande, overkligt och helt otroligt!

De senaste veckorna har varit lite omtumlande. Vi fick ju, efter många års kämpande, många turer till Dr, piller, sprutor, salvor m.m m.m äntligen ett stort fett plus på den den gravstickan.
Jag har fortfarande väldigt svårt att tro på att det ska gå bra, men vi tar en dag i taget.

10325202_10152466588596410_2945538880227128029_n

Första gången jag blev gravid så hade jag inte en tanke på missfall och dyl, jag var gravid och naturligtvis skulle allt gå bra. Den inställningen hade jag behövt ha nu, men efter x-antal missfall så är det svårt att tänka framåt, har svårt att riktigt glädjas åt det. Jag vet ju hur snabbt det kan gå åt helvete.
Vi har fått en tid till UL på RMC i Malmö om två veckor. Om allt ser bra ut där, och grodan växt på som den ska, så kanske, bara kanske vågar jag slappna av lite.
Det är knappt jag vågar säga det högt, men vi är GRAVIDA!!!!!! Lr ja, jag är, Chista hejar på =)

Magnolia blir tjockare och tjockare, växer hon lite till så spricker hon snart. Har satt rejält med juver denna gången, och det är fyllt till bredden på morgonen, men går fortfarande tillbaka en aning när de tas in på kvällen. Men med tanke på storleken på hennes juver så tror jag nog hon väntar en elefantunge. Det närmar sig mer och mer, och jag blir mer och mer nervös. Tycker det är väldigt skönt med kameran i hennes box, har ju stenkoll på henne utan att störa henne. Ställer klockan varje natt och tar en titt på vad hon pysslar med.

10365996_10152471954876410_6147044205032929249_n

Rock har tillfrisknat helt, haft två veckors semester, blivit lite rund om magen och nu är det dags att börja jobba igen. Jag ska hoppa upp och känna hur det känns att rida, har ju slutat med all kuckelemuckmedicin nu och tar bara vitaminer, så rida för Dr får jag nu. Rock är ju en väldigt snäll häst, mycket nerver, men snäll, så jag känner mig inte ett dugg otrygg med att hoppa upp på honom. Han vet att han bär på värdefull last.

Undra när jag kan få andas ut?

Är det inte det ena så är det det andra. Undra när jag ska lära mig att inte ha så många bollar i luften samtidigt?
Dock känns det som att den enda som var planerat är Magnolias dräktighet. Rocks sjukdom och min IVF var ju inte tidsbestämt direkt.

Rock är mycket mycket bättre. Nästan som vanligt igen. Lite tröttare bara, men han uppför sig som vanligt annars. Äter med stor aptit, gnäggar när han ser mig osv. Så det känns bra, riktigt bra. Även om det är jobbigt att vi inte vet vad det berodde på. Kan ju inte förhindra att det händer igen.

I morse när jag kom ut i stallet så var Magnolias juver helt fyllt. Inga vaxproppar, men ändå så stort att hon gick bredbent ut i hagen. Så det börjar dra ihop sig, och om jag får gissa så är det dags för fölning inom två veckor. Tur att kameran kommer upp idag, så jag kan vaka inne från sovrummet och slipper sova i stallgången som sist.
Så nu återgår jag till att oroa mig för henne istället för Rock. Hoppas hoppas det går bra, vill inte förlora varken sto lr föl.

579564_10151226861921410_455925067_n

Och med mig då. Tja, Ruvardag 9 idag, en vecka kvar till testdagen. Har ingen bra känsla, känns som att jag och min kropp spelar flipperspel med den lilla grodan där inne. Där jag förtvivlat vill ha den kvar och min kropp vill skjuta iväg den all världens väg. Har känningar i magen, mensvärksliknande, och det ser jag inte som ett bra tecken. Huvudvärk och trötthet pga progesteronet, svullen som en flodhäst och ett humör som en huggorm. Roligt att vara mig just nu.. NOT!!

Det värsta jag vet

Det absolut värsta jag vet är när mina djur är sjuka. Denna veckan har varit så jobbig. Att inte veta vad som felar min gosse, att inte lyckas bryta febern. Det är ju ingen hit för nått levande att ha över 40 graders feber i flera dygn.
Men igår verkar de som att vi nått en vändpunkt, äntligen.
Vi provade ju i förrgår att ge honom tetracykliner, och det verkar som han svarat på det. Trots att anaplasmaproverna inte visat något. Så nu är det en femdagars behandling som gäller, så håller vi tummarna att han blir helt återställd och inte slutar som en snygg gräsklippare.
Så idag var det en febrfri och lycklig gosse som fick gå ut med Molly i hagen som vanligt.
Igår hade jag världens bästa hästvakter på plats. Malin och Maja var här under dagen och kollade till min pärla. Jag var tvungen att jobba, finns ju inget som heter vård utav häst. men jag kunde slappna av lite när jag visste att han var i goda händer. Den där Maja Sagur har verkligen växt till sig, ansvarstagande och pålitlig. Det bådar gott för framtiden för denna unga dam.

947123_10151653280746410_1612780054_n

Idag ska vi lasta Daisy och köra ner henne till syster. Dock får jag ta hjälp utav pappa och Markus då Annika fortfarande är en blind höna efter sin laseroperation. Jag tycker lite synd om henne, men kan samtidigt inte låta bli att skratta åt ” stevie Wonder ”. Igår när jag ringde henne fick jag be henne vända på telefonen, hon hade inte riktigt fått till det.
Sist jag lastade Daisy gick det smidigt, och jag håller tummarna att fallet blir så även denna gången, men med dessa odjur vet man aldrig, så jag har laddat upp med sedalingel. Tänker inte ta nån onödig fight.

247637_10151253269286410_1978681919_n

Och jag själv då… Inne på ruvardag 5. Mår lite bättre, då Otrivellsprutan gått ur kroppen. 10 dagar till innan vi kan få nått besked om hurvida det tagit sig eller ej. Dock tror jag inte den sista veckans händelser har varit så bra i sammanhanget, lite sömn, massa stress och oro var ju inte riktigt vad doktorn ordinerat. Men än är loppet inte kört, utan jag ruvar vidare på mitt lilla guldägg.
Fick brev från RMC i veckan med, och ett ägg fick vi till frysen. Och det känns bra, då höll det bra kvalitet, de fryser bara ner toppenägg.

Yr höna

Molly har ju hjälpt mig vaka över Rock hela veckan, men jag vet att hon nu tycker att jag ska återgå till att oroa mig över henne och den stundande fölningen.. Ja, aldrig får man ha det lugnt, tror jag ska börja med plockepinn istället.
mannen min har ordnat övervakningskamera deluxe iallafall, så jag kan följa Molly via telefonen när det börjar bli dags. Man laddar ner en app till Iphonen och kan se henne hemma vart jag än må befinna mig. Alla i stallet ska ladda ner appen, så får vi göra ett stallschema på vakandet. Det blir nog bra.

Helvets jävla skit!

Jag är nu inne på ruvardag 3. Mår skit, men det är ju inte pga utav en ev graviditet, utan hormonerna jag tar. De ger samma effekt som en graviditet, dvs stoooooora bröst som bränner som eld, obalans i mag-tarmsystemet, illamående, kräkningar.. Ja, ni fattar nog. Kul har jag.

Äggplocket och insättningen gick hyfsat smärtfritt. Visst, de gjorde ont som F*N när de var inne och rotade efter äggen, men tack vare kompetent personal på RMC kändes det helt okej ändå.
Jag har hört en del negativt om RMC, att de ska vara opersonliga, taskiga i sitt bemötande osv. Detta har jag inte märkt av ett skit. Men visst, vi är ju alla olika och jag tillhör ju typen som inte vill bli gullad med, men opersonliga skulle jag inte kalla dem. De pratade hästar med mig, vi diskuterade avel osv, så de kom ju ihåg mig, och intresserade sig i mig som person! Tummen upp för det!
I söndags fick vi alltså tillbaka ett 10 celler stort embryo. Och allt såg så bra ut det bara kunde. Så det är bara till att hålla tummarna att de här fejksymtomen jag har övergår i riktiga.

index

Rock är sjuk, riktigt sjuk. Började i måndags, tjejerna i stallet ringde när jag var på jobbet och sa att han hade 40,3 i feber.
Ilfart hem, kontakt med världens bästa veterinärer, lastning och till kliniken.
Prover togs, men inget märkvärdigt, ett HB på 132, lite förhöjda vita blodkroppar, ej uttorkad osv. Fick febernedsättande och vi fick åka hem. Proverna skickades vidare till H-borg för att kolla lever-njurar och lite annat.
Ingen förbättring under gårdagen, nya prover togs, nu hade HB sjunkit lite, men även de vita blodkropparna. Inga svar således.
Han är kollad för Erlichia, och det visade inget. Fick febernedsättande även igår, och då blir han i stort sätt som vanligt, äter, dricker och bajsar.
Men imorse var han lika dålig igen. Gav honom B-vitamin injk och promenerade en sväng för att magen inte ska ge upp.
Idag kommer provsvaren från H-borg, kan ju hoppas de kan tala om vad de är som är på gång. Det Sara och Björn tror är att han fått i sig något olämpligt och har en släng utav förgiftning. Det är inget virus, ingen annan häst visar någon form utav symtom.
Älskade häst, bli frisk! Detta är inte bra för mig just nu.

305934_10151602240021410_2028849581_n

Rock

Svar på tal

Idag styrde vi ju återigen bilen emot Malmö. Den hittar snart själv dit tror jag. Det var dags för ett nytt ultraljud och en förhoppning om att den ökade dosen Gonal-F satt lite sprätt därinne.
Och det hade den. Jag fick svar på tal varför jag det senaste dygnet bara har mått sämre och sämre. Varför jag känt mig som en fet gris med massa nålstick på.

imageshh

Det hade hänt massor därinne, och Dr mätte upp 10 färdiga finfina äggblåsor. Var en massa mindre med, men de lär nog inte hinna bli klara, men vad vet jag. Känns som att karusellen bara snurrar fortare och fortare, ju sämre jag känner mig desto fortare går det. Eller mår jag sämre för att det går fortare?? dagens I-landsproblem.

Ikväll klockan 22 är det alltså dags för sista sprutan i detta IVF-försök, Otrivelle heter den. Den ska man ta exakt 35 timmar innan äggplock. Har inte plockat ut och tittat på just denna nålen, men den kan inte vara värre än Orgalutranen, DET är helt omöjligt.
Så på torsdag är det dags, drogas ner lite och plockas på ägg. Har hört från olika håll att detta inte är en direkt angenäm upplevelse, men nu har vi kommit så långt att jag inte bryr mig längre. Det får göra så ont det behöver, bara vi lyckas. Det värsta med hela tordagen för mig är att jag inte får dricka mitt morgonkaffe, det är katastrof. Ska vara fastande från midnatt, och det inkluderar ju även dricka. Hoppas för Chistas skull att jag kan sova i bilen på vägen ner, annars är jag nog inte så roligt sällskap.

Och OM allt går som det ska, OM Chista simmare håller måttet, OM mina ägg är utav bra kvalitet, OM de överlever befruktningen, OM de delar sig som de ska så blir det ju återinsättning till helgen, lr om de långtidsodlar äggen, på tisdag. Känns som det är många OM med i detta spelet, Undra om oddsen är på vår sida?

untitlemd

Djurpratare och helgen.

Börjar med att vi återigen var i Malmö i Lördags. Mina fina ägg växer, sakta med säkert. men som läkaren sa ” – Hellre kvalitet än kvantitet ”.
De ökade på mina doser med hormoner ett par snäpp och min mage börjar nu se ut som en nåldyna. Jag känner mig trött, fast ändå inte. Trött i huvudet, men inte i kroppen. Svullen och öm i magen, huvudvärk som tusan mellan varven men humöret har iallafall inte blivit sämre. Tycker jag är mer gråtmild nu än förbannad.
Vi ska tillbaka imorgon igen och se om det hela har utvecklats så det blir äggplock på typ torsdag.

1175200_323931787753797_874665462336333954_n

Igår hade jag Sara och Maariit här. De pratar med djur?!
Det är ju valfritt att tycka, tänka och tro vad man vill om detta, men jag kände att eftersom veterinären inte kan ge mig nått direkt svar på om Molly är oki lr inte så provar jag en alternativ väg. Har ju fördelen med att ha dessa två i min närhet, och det gör ju ingen skada.
Molly berättade för dem att hon känner sig vätskefylld, svullen och det är jobbigt att andas, nått som trycker mot lungorna. ( Fölis ) Att hon ville ha mer mat, behöver extra energi just nu. Hon vet att vi alla är oroliga för henne, men hon menar på att jag ska låta naturen ha sin gång, att det inte hjälper att vara orolig. Hon längtade tills jag skulle öppna upp sommarhagen och sen tillade hon att Rock är den hon vill gå med, att han får henne att känna sig trygg.Hon tyckte oxå att vi skulle ut och gå kortare promenader tillsammans.De konstaterade bägge två att hon var dräktig och både Maariit och Sara fick känslan utav att det fanns mer än ett liv i magen på henne, ett stort och ett lite mindre. Och visar det sig nu att det verkligen är tvillingar ska jag aldrig mer tvivla på något övernaturligt igen. Men min oro över henne blev ju knappast mindre. Sara sa att hon hade fått upp 6 veckor, och jag antar att det är när hon planerat föla, så då blir det alltså nångång mellan den 9 och 15 Juni. Ska bli intressant och se om detta stämmer.
Rock kunde ju naturligtvis inte hålla sig utanför samtalet, utan berättade att han minsann va världens finaste häst, sa att han ville tävla mer, vill ut och visa upp sig. Att det är på tävlingsbanan han känner att han kommer till sin fulla rätt. Han sa oxå att han trivdes väldigt bra med sin matte, och att han ville ha mer morötter.
Det låter som Rock det!=)

154720_10150670279528479_1791288601_n

Mental status

När man har kommit så långt att man fått en remiss till IVF har man redan varit inne i karusellen och snurrat ganska länge.
För våran del har vi åkt fram och tillbaka till olika läkare och sjukhus sedan 2011.
Jag har knaprat hormontabletter så det står härliga till, jag har spolat äggledarna, de har tömt mig på blod och tagit cellprover otaliga gånger. För Chistas del har det handlat om spermaprover, blodprover, titthålsop osv.
Många turer, många frågor, men inga direkta svar.
När Hasse, min gynläkare sa ” – det finns inget mer jag kan göra för er, jag skriver en remiss till Malmö ” så fylldes man både utav hopp och förtvivlan. Det innebar ju nya läkare, nya sköterskor, nya prover. Och att berätta vår historia igen. Blekinge och Skåne har inte samma journalsystem, så min IVF-läkare har inte tillgång till mina journaler, han ser bara det Hasse ville han skulle se. Och detta tycker jag är helt galet. Min journal är ju som en hel roman, och det är en bok jag tycker min IVF-läkare skulle läsa.

index

Direkt när jag hörde ordet IVF åkte jag ju hem och började googla, på gott och ont. Finns många solskenshistorier därute, men oxå många skräckhistorier.
För mig är kunskap makt, så jag läste ju naturligtvis allt jag kom över. Och det som jag hittar som en röd tråd i alla bloggar och på alla forum är att tillslut orkar man inte mer.
Så jag går alltså och väntar på att bli idiot.

Jag är en stark människa, livet har inte varit rättvist mot mig alla gånger, och jag har lärt mig hantera både stor sorg och besvikelse. Kommit starkare ur mina motgångar. Men… För varje nerderlag tar det lite längre tid att studsa tillbaka.
jag följer ett par IVF-bloggar, människor som gjort både tre, fyra.. ja upp till sex IVF-behandlingar. Deras historia är ju lite som min, fylld utav sorg, stora svarta hål och besvikelser. De, liksom jag är storkonsumenter utav gravtester och ägglossningsstickor. Har provat varenda naturläkemedels om finns, akupunktur, olika ställningar, tempat, slaviskt följt schema på hur och när man ska ha sex. Salvor och piller. Men liksom för mig, har inget fungerat.
Och nu äter de alla andra piller.. Sömntabletter, ångestdämpande, är sjukskrivna och nån har skiljt sig.

Är det vad jag har att vänta om vi inte lyckas ?

Väntrums ångest

Jag och Chista var ju återigen i Malmö igår. Kontroll utav läget kan man väl kalla det. Hur mina ägg så ut. Och hör och häpna, för första gången i mitt liv har jag blivit kallad ett ” skolboksexempel ”. Nån gång ska väl vara den första, och det känns förbannat bra att det var i detta sammanhanget.
De var nöjda med hur det såg ut och tyckte jag hade rätt dos utav hormoner och skulle fortsätta så. Nytt besök på Lördag, de vill inte att äggen ska växa på för bra, och vågade inte vänta över helgen med att kolla läget igen. Det är ingen skoj bilresa ner till Malmö, men jag kan åka flera gånger om dagen, om det är det som krävs för att detta ska lyckas.

10172785_10152408909001410_8600353695610812024_n

Väntrummet på RMC är för mig en plåga. Dels för att vi är så många i samma situation, bara det i säg är tragiskt. Men vi befinner ju oss i olika stadier i behandlingen. Så det sitter folk där som är superglada, de som sitter spända, som på nålar, de som ser uppgivna ut, och sen de som rent ut sagt ser ut som de ska börja gråta närsom.

När man första gången är på RMC får man en patientmapp. Denna mapp ska man ha med sig varje besök, där i finns papper på behandlingen, ett personligt sprutschema, info om RMC osv. I min mapp finns det tre papper, den är ganska obefintlig alltså. Men igår, när vi satt och väntade på vår tur att få komma in, kom det ett par. Och de hade oxå sin mapp med sig, kan säga att den var inte obefintlig, den va skittjock. Tusen tankar for genom mitt huvud. Undra hur många år de har hållt på? Hur många behandlingar har de gjort ? Åh herregud!!! Hur orkar man?
Denna upptäckt gav mig ångest, en realitycheck. Det är ovanligt att lyckas direkt, tror vi pratar 30 %, och det händer att man får göra flera behandlingar. Oddsen att lyckas efter tre försök är 70%, så den siffran håller vi fast vid, den känns lite bättre.
Jag blev lessen, för deras skull, fast jag egentligen inte har en aning om vad det var för papper hon hade i sin mapp.

Valborg igår.. Spenderades med familj och vänner. Grillade, snackade skit och drack gott. Precis som det ska vara. Mosters hjärtan var ju naturligtvis här, och Whilma var på sitt allra bästa humör.

1013587_10152409322501410_7176183216422272169_n