Idag var det ingen tvekan om att Magnolia brunstar. Kollade henne här hemma med Ryan igår kväll och han tjöt rakt ut, så jag var nästan säker på att det var dags.
Så inseminering imorgon, och nu hoppas jag verkligen att det tar. Har ju inte direkt nån nytta utav en avelsmärr som inte blir dräktig. Men än ger jag inte upp, vi kämpar på.

Sandie fick nya skor igår, och fick därmed vila. Så idag blir det ett pass på banan. Vi jobbar vidare med att stärka bakdelen och att få henne stabilare i sin form. Vill gärna dyka lite för mig, och när jag driver henne fram till handen så är marginalen mellan att hon orkar bära sig och inte, så liten att vi inte hittar den rätta balansen. Stundtals är hon riktigt stadig och fin, men så fort orken brister så tjabbar hon. Men det är bara till att jobba på, stadiga lugna händer ger tillslut en stadig och mjuk mun.

Ultra, hmm. Henne fick jag inte fatt på i hagen igår när det var dags för arbete. Hon tycker nog jag ställer för höga krav. Så den damen fick en grimma kastad i röven efter 20 min jagande i regnet. Inte ofta jag ger upp, men igår fanns ingen stubin alls. Nya tag idag. Får väl muta ponnykräket även om jag inte tror på mutor.

Allt är inte guld och gröna skogar när det kommer till att ha häst.
Igår så fick min svägerska och ” lillasyster ” Johanna ta ett svårt beslut.
Hennes älskade Femman, hans ögon ville inte mer.
26 år gammal fick han igår, midsommardagen somna in.

I Trapplanda finns det milslånga ängar med härligt grönt gräs. Det finns ljumna sjöar att svalka sig i efter långa galoppturer. Det finns äppleträd och morotsland, som aldrig tar slut.
Solen strålar alltid i dina ögon och vindens friska luft i finns i dina lungor. Dina vänner står alltid vid din sida och kliar dig dit du inte når.
Du är trygg där.

Äntligen har våren hittat till Gränum. Visst, det är lite kyliga nätter ännu, men dagarna är ju helt underbara.

Tävlingen i Karlshamn stryker vi ett stort streck över!! Rock gjorde ingenting annat än att skrika och härja. Han trodde han blivit hingst och utmanade alla som stack upp.
I första klassen blev jag 5:a, och han var knappt ridbar. Ingen broms, huvudet i skyn och jag kämpade på som en galning. Han började med att i första halten ge ifrån sig ett stridsrop. Han tyckte nog att även han skulle hälsa på domaren.
I andra klassen blev jag 7:a, och här var han fin på framridningen, hade lugnat ner sig och slutat skrika. Men… Så fort vi kom in på banan var det dags igen. Denna gången hade jag broms, men inga bakben. De hade jag tappat utanför. Han är ju helt fenomenal på att dra upp huvudet, släppa ryggen och skicka iväg sina långa bakben. I detta läget är han inte rolig någonstans. Det var så illa att tårarna brände bakom ögonlocken när jag red ut. Varenda gång han gör så här så får sig självförtroendet sig en törn och man börjar tvivla på sin ridning.
Tänk om han bara kunde gå som han gör hemma och på träning? Vill bara ha in en fullträff, jag vet ju att vi kan.

Ultra går från klarhet till klarhet. Nu sitter galoppfattningarna och hon har påbörjat sidvärtsrörelser. Styrkan kommer och nu kan man börja ana att det finns muskler på damen. Just nu är hon riktigt rolig att arbeta med.

Ryan har landat och har funnit sin plats. Är en lugn och stabil herre som vet om att han är hingst, men anser att man inte behöver hävda sig speciellt. Alla andra vet ju redan att han är hingst ändå.
Vi tog vår första ridtur igår, ett litet pass på banan. Tanken är ju att han ska fullt igång, han behöver bygga på lite bakdel och skaffa sig lite ork inför betäckningssäsongen.

Imorgon är det tävlingsdags.
Hade bägge med mig upp till ridhuset igår.
Rock var spänd och ville inte sammarbeta. När han blir sån, tar han saken i egna händer och ” tror ” han vet vad vi ska göra. Men vi red igenom Msv programmet iallafall och förhoppningsvis så kan han ju inte bli värre imorgon.

Corall imponerade stort. Hon har inte mirakulöst byggt sig en bakdel, men hon höll den åtminstone där den ska va. Inga dubbla spår i galoppen och hon satte den förvända galoppen. Vårt problem imorgon kommer bli att hon inte orkar bära sig i ” korrekt ” form. När hon inte orkar så krullar hon ihop nacken och det är totalförbud!! Så jag kommer låta henne gå i en mer öppen form imorgon, inte sätta press på henne. Hellre att vi går in och får en bra runda, flyt i rörelserna och att hon orkar än att jag har en henne i form halva programmet och bakom hand andra halvan.

Idag ska vi ladda. Och hur brukar ni göra dagen innan tävling?
Med Rock har jag provat allt. Rida ett vanligt pass, jogga, skritta, vila. Men det som fungerar allra bäst, som får honom riktigt lösgjord och avslappnad är att hoppa lite. Inget avancerat utan ett par skutt på volt.
Corall ska bara ridas igenom, tempoväxlingar och gå i lite lägre form.

Molly kan konsten att hålla matte på tårna.
Igår hann jag inte mer än komma och sätta mig på jobbet förens Emma ringde och sa att det var nått galet med Molly. Jag, som inte kunde komma loss på stört, ringde till min kära svägerska Johanna.
Helt riktigt, Molly hade ett fullt pågående kolikanfall med alla ingredienser. Gasklocka, förstoppningn och allmänt nersatt.
Denna häst, som har en högre smärttröskel än vad jag trodde var möjligt har aldrig ont. Så när hon väl visar att det är nått som är fel gäller det att ta henne på allvar.

Vi har spenderat hela natten på kliniken. Och jag kunde inte haft bättre sällskap. Johanna jobbar för Björn och Sara imellanåt, så hennes kompetens är stor.
20 liter dropp, sondad två ggr, ute och prommenerat varannan timme. Så har natten sett ut.
Sara kom ut vid sex imorse och gjorde en koll på henne. Förstoppningen hade bytt läge, men den hade inte kommit ut. Men vi fick iallafall åka hem. Så förmiddagen har spenderats mestadels i stallet. Promenerat med Molly en gång i timmen. Hon är bättre, men inte bra.

Johanna har varit hemma och sovit lite, och nu kommer hon och byter av mig, jag måste åka och jobba igen. Jag hoppas att hon piggnar till under eftermiddagen/kvällen, en natt till på kliniken vill jag inte ha. Även om det både serverades middag, kladdkaka och kaffe.

Jag har världens bästa svägerska, och världens bästa veterinärer.