Ridförbud

Måste börja med att säga tack=) Gårdagens inlägg här på vår blogg genererade nån form utav besöksrekord=) Och det är ju alltid roligt. Meningen med mitt inlägg va inte att provocera utan att skapa debatt, och efter alla kommentarer så måste jag säga att jag lyckades. Kul kul, fortsätt så.

index

Efter mitt och Alf ¨s lilla missöde i ridhuset förra veckan så fick jag ju ont i nedre delen utav ryggen/bakdelen. Eftersom jag är ganska envis och inte är den som springer till doktorn i första taget så härdade jag ut. Men när jag i Tisdags vaknade upp och smärtan återigen hade tilltagit så var det dags att kapitulera. Det var bara till att erkänna att det inte skulle gå över utav sig själv, speciellt inte när jag körde på med jobb och hästar som vanligt. Så det blev ett besök hos Farbror dr. Han konstaterade efter lite klämmande att jag har pga utav smällen fått inflammation i ligamenten kring svanskota,korsben och sittben. Kort och gott… Jag har inflammation i röven. Sjukskriven, ordinerad vila, pronaxen och ingen ridning på minst en vecka. Katastrof!

Idag är jag inne på tredje dagen utav dr ordination, och jag vet inte vem som har mest tråkigt, jag lr hästarna.
Har haft dem på töm och lina, och för Rock så fungerar detta jättebra. Han kan jag ju samla upp i piaff och passage, flytta, öppna, sluta på töm. Så honom kan jag ju jobba nästan som vanligt, fast från marken. Alf däremot visade mig igår att det här med att springa runt runt är inte roligt längre. Och det är helt förståligt, han är unghäst och unghästar kräver variation för att hålla sig motiverade. Så idag tar jag ridhjälp, så han får göra nått annat. Hoppas kunna filma lite i snöyran, för snöar… Det gör det fortfarande här i Gränum. Det är tur för mig att jag har världens bästa svägerska, som ställer upp och hjälper Tanten när hon är ur funktion.

1382951_10151953445586410_1251802640_n

Hopphäst för en dag

Igår så lastade jag och Emma Rock och åkte upp till klubben.
Vi har länge pratat om att hon ska hoppa honom på ” riktigt ”, inte det där småhoppandet som jag sysslar med.
Rock tycker det är roligt att hoppa, roligare än vad matte tycker. Så när han suger tag i hinderna så bromsar jag. Korkat, men sant. Så länge höjden inte överstiger 80-90 cm, och det inte är en massa hinder efter vartannat så är det väl oki, men när det blir lite högre, distanser och banhoppning överlåter jag det till nån som ger hästen självförtroende, istället för att bromsa bort det.

Rock och Emma hoppade runt som de aldrig gjort nått annat tillsammans. Det såg ut som Emma beskrev känslan -” Det är bara till att driva på lite och styra ” Enkelt och helt okomplicerat. Jag va så nöjd och stolt över dem bägge två. Och Rock ska få hoppa med Emma fler gånger.

Tips på ridövning

En mjukgörande övning, som fungerar bra på Rock. Är ju lite av en lydnadsövning också, mycket som ska klaffa, så det gäller att ha hästen med sig.

Skänkelvikning in mot mitten av ridbanan, lägg en volt och sedan skänkelvikning ut på spåret igen.

Sitsträning

Sitsträning är nått många behöver träna mera på, oberoende utbildningspunkt. Det är väldigt få människor som har en perfekt sits. Det är alltid nått.

Vi kniper med benen, drar upp våra axlar, hamnar i bak alt framvikt. Trampar inte ner hälen. Listan kan göras lång och ofta är det så att har man kommit till rätta med ett bekymmer dyker ett nytt upp.

I mitt fall så är inte problemet hur jag sitter, utan hur jag håller mina händer. Så länge jag har ett spö i handen är det inga problem, men utan så vill jag ” köra motorcykel ”. Rider jag med kandaret så är problemet inte överhängande, har väl nått med dubbla tyglar att göra, men på vanligt tränsbett får jag tänka mig för hela tiden.
Sen är jag sne i kroppen. En sabbad axel för många år sedan, ett par operationer senare och jag är sne. Vet ju om det, men problemet är att det gör Rock också. Han drar nytta av detta för att komma undan, flyttar gärna runt mig lite i sadeln.

De senaste dagarna har jag kombinerat träningen av Ultra med sitsträning utav Johanna. Och bara på två gånger har hennes sist blivit bättre. Hon är mer avslappnad och kommer djupare ner på hästen. Drar inte upp knäna lika mycket utan håller om på ett korrekt sätt.
Ultra har gått ifrån att slängtrava in i galoppfattningarna till att ta galoppskänklen direkt. Kan numera arbeta iallafall 20 minuter utan att bli helt död. Och nu börjar man ana att det finns muskler under allt späck. Jag tror att om en månad, om allt nu utvecklas som jag planerat, så är hon tillbaka i form, som hon ska se ut.