Gammal mamma?!?
Har fått höra att 33 är rätt sent för att få första barnet. Men hallå?!? Kände ni mig när jag va mellan 20-25 så skulle ni hålla med mig om att jag hade absolut ingenting att erbjuda ett barn i den åldern. Jag var inte färdig med varken mig själv eller livet på krogen.
Nu var ju planen från början att jag och Chista skulle få vårt första barn för runt fyra år sedan, det var då vi förlorade vårt första, så visst, lite sent är vi på det, men jag är enormt glad att vi blir föräldrar nu och att jag inte har nått sen jag va i början på 2o-års åldern.
Idag har vi ordnad ekonomi, ordnat boende, vi vet vad vi vill ha ut av livet och risken att vi skulle få nån form utav livskris framöver för att vi inte anser att vi gjort allt vi ville är minimal.
Absolut inget ont till dem som skaffat barn tidigt, men för egen del så är det tur att jag får barn nu och inte då.
Går in i v 30 idag. Det går fort nu och magen växer för varje dag känns det som. Och jag har lite tur där, det är enbart magen och tuttarna som växer resten verkar bibehålla sin ursprungsform. Och det känns bra, vill inte ha massa extra kilon att dras med längre än nödvändigt. Jag har aldrig varit överviktigt och mår inte bra när vågen visar mer än nödvändigt, även om det just nu är för en god sak. Till sommaren nästa år vill jag känna mig fin i bikini igen.
Unghästarna sköter sig ypperligt. Och nu skrittas Electra med ryttare, och vi har även börjat på styrningen och visat henne skänklarna. Hon tar det hela med ro, och verkar tycka det är skoj att jobba, och att det absolut inte är konstigt att Malin numera sitter på hennes rygg och inte står brevid.
Daisy har vi inte suttit på än, hon är ju som ett spjälstaket i kroppen, har växt mycket på höjden och inte på bredden, så vi väntar lite med det. Men hon longeras lite lätt inspänd, med sadel och träns. Tar alla kommandon från marken och orkar galoppera på volt. Även löshoppningen utvecklas hon i med stormsteg. Hoppade 1,10 igår och klippte det utan problem med luft imellan. Har en riktigt bra teknik och jag är så stolt över henne.
jag har varit inne på din blogg ett par gånger, och läst den från början till slut. Jag är 32 år och vi ska påbörja ivf nästa år någon gång. Jag tänker inte stressa…andra stressar åt mig..och undrar när det är dags..vi har haft flera missfall och 2 utomkvedshavandeskap ett i varje äggledare så båda är borta, så därför är det ivf som gäller för oss. Jag ville bara säga att inlägget du skrivit en tid tillbaka om känslor och tankar man får om detta fick mig att skratta, gråta och nicka instämmande framför datorn. jag blev glad att någon skrivit ner det, för det stämmer i minsta detalj in på mig. vet inte vad jag ville säga egentligen…typ tack för att jag får ”följa” er resa 🙂 Och det är skönt att läsa att man inte är helt ensam om detta i världen! Önskar er alla lycka. Kram Sofia
Tusen tack!
Detta är precis den anledningen till att jag delar med mig utav våra erfarenheter, för att andra ska kunna läsa, som befinner sig i liknade situation.
Önskar er all lycka! <3