Helt galet!

70 dagar kvar! Detta trodde jag aldrig, att vi skulle komma såhär långt. Det börjar så sakteliga sjunka in… Vi ska ha barn!?!?

Häromdagen fick jag en kommentar här på bloggen. Och detta är anledningen till att jag skriver och så brutalt ärligt delar med mig utav våra erfarenheter. Jag har förstått att många tycker jag är lite väl frispråkig, med både text och bilder, men det skiter jag i. Vi har alla våra sätt att hantera det som sker, och detta är mitt sätt att hantera våra förluster, vinster och vår (o)lycka. Kommentaren kom från en tjej vid namn Sofia, och jag hoppas du inte tar illa upp att jag publicerar den såhär?! Då får du säga till så tar jag bort inlägget. Men jag vill bara tacka dig, visa min uppskattning.Och du, du är inte ensam. Är det nått du undrar över lr vill fråga så bara fråga på. Jag lovar jag ska svara så ärligt och uppriktigt jag kan.
Tack <3 "jag har varit inne på din blogg ett par gånger, och läst den från början till slut. Jag är 32 år och vi ska påbörja ivf nästa år någon gång. Jag tänker inte stressa…andra stressar åt mig..och undrar när det är dags..vi har haft flera missfall och 2 utomkvedshavandeskap ett i varje äggledare så båda är borta, så därför är det ivf som gäller för oss. Jag ville bara säga att inlägget du skrivit en tid tillbaka om känslor och tankar man får om detta fick mig att skratta, gråta och nicka instämmande framför datorn. jag blev glad att någon skrivit ner det, för det stämmer i minsta detalj in på mig. vet inte vad jag ville säga egentligen…typ tack för att jag får ”följa” er resa 🙂 Och det är skönt att läsa att man inte är helt ensam om detta i världen! Önskar er alla lycka. Kram Sofia "