Personlig..

Att jag haft x-antal missfall är ju ingen hemlighet. Var ju tom ett stort repotage i tidningen, med en helsida på Rock.
Nu håller de på att utreda varför det blir som det blir och om vi ska gå vidare med IVF istället. Massa prover hit och dit, både på mig och Chista. Jag har fler bilder på min livmoder än vad jag har på mitt ansikte snart.
Hoppar upp i gynstolen som ingenting, det som förr var nått jobbigt och förnedrande är nu vardagsmat. Tråkigt, men sant.

Igår var det återigen dags för ett besök hos gynläkaren, det hitintills absolut värsta sen utredningen startade. De skulle göra en äggledarspolning. Jag har hög smärttröskel, sytt både här och där, har ju otur jämt så jag slår mig ofta. Men detta… Fy satan i helvete!!!!!!!
De blåser upp en ballong i livmodern, spolar kontrastvätska igenom en kateter via livmodertappen och kollar samtidigt med VUL flödet i äggledarna. Jag trodde seriöst jag skulle dö på fläcken. Läkaren ber mig andas för att han ser att all färg försvunnit från mitt ansikte och att jag håller på att svimma av smärta. Det hela var över på ett par minuter, och det värsta smärtan släppte direkt när han kuffade ballongen. Men jag var inte mycket värd igårkväll, kramper och öm som tusan.
Idag är det bättre, lite öm och har en tygndkänsla i livmodern. Gör ont när jag lyfter och går fort. Så idag gick det med snigelfart att släppa ut hästarna.

Jag trodde ju att jag skulle fixa att tävla imorgon, men jag får se mig besegrad. Det är möjligt att det hade känts oki att rida imorgon, men idag kan jag inte hoppa upp på nån häst, och det är inte med vila jag vill förbereda Rock för en tävlingsstart. trist trist… Men det kommer fler tävlingar.