Tankar och funderingar kring framtiden.

Nu blir det ett sånt där personligt inlägg igen, fast detta handlar ju om hästarna oxå.

Som jag skrivit innan så väntar ju jag och Chista på det lilla brevet från RMC i Malmö. Vi står alltså på kö för att göra en IVF, en konstgjord befruktning.
Vägen hit har varit sjuk lång, massa smärta, både fysisk och psykisk. En evig väntan på remisser utav olika slag som ska dimpa ner i brevlådan.
Men nu har vi gjort alla tester, lämnat alla prover och få beviljat IVF utav det högsta hönset i K-krona. Men väntar, det gör vi fortfarande.. På vårt lilla mirakel.

Enligt vårdgarantin i Sverige ska man ju komma under behandling inom tre månader, och köerna till RMC ska tydligen inte vara så långa som till den vanliga Landstingsvården. Och detta är ju positivt.
Jag vet att jag innan, under och ett tag efter behandlingen kommer ha ridförbud. Detta pga många olika anledningar som jag inte ska beskriva närmre. Så vad ska jag göra med Rock? Undra om jag skulle lånat ut honom genom hela den här processen? Men tänk om det inte blir nått? Då vill jag ju rida själv. Och om jag blir gravid kanske jag mår jättebra och rider fram till förlossningen, lr kanske jag mår kass från dag ett och kan inte rida alls.
Han är inte den lättaste individen att arbeta med alla dagar, kräver sin ryttare. Han är snäll som ett lam i hanteringen, men kan bli taggad och stark under ryttare. Och den där hästen betyder så fruktansvärt mycket för mig, så vem skulle jag våga anförtro honom åt?
Alf hoppas jag ju ha förmedlat vidare innan allt detta når sin kulmen, och skulle han vara kvar har jag en plan B gällande honom. Har jävligt duktiga tjejjer i mitt stall. Så det ska nog lösa sig.

Nån som har en bra lösning på mina problem? Suck.